Om mig och sajten

Jag är intresserad av kultur. Är jag intresserad av politik? Inte det minsta, svarar jag oftast utan att reflektera så mycket som ett ögonblick över att det kanske hänger ihop – för politik påverkar ju oss alla, både på individnivå men politiken påverkar ju såklart även vad som händer ute i samhället, då politiska beslut påverkar det mesta. Alltså hänger politik och kultur i allra högsta grad ihop. 

Jag besökte för ett par månader sedan sen omdiskuterad utställningen Real Human Bodies där riktiga människokroppar och organ kunde beskådas i ett utbildande syfte. Makabert!, skanderade flertalet röster medan utställaren  från Tyskland försvarade utställningen med att den visades i utbildningssyfte och endast innehöll sådant som var donerat till forskning, vilket man ju kan anse är en kategori som utbildning skulle falla inom. Personligen tyckte jag den var intressant och lärorik – men jag är inte så säker på om jag hade reagerat på samma sätt om det var min avlidna släkting som bokstavligen visades upp inifrån och ut. 

Var då politikerna inblandade i detta beslut, att ta utställningen till ett fåtal mindre orter i Sverige, och varför kom den då inte till storstäderna? Hade man kommit längre i den etiska diskussionen och hade annorlunda och kanske även fastställda etiska riktlinjer som gjorde att man valde att inte ta emot utställningen? 

Faktum är att många kulturella evenemang och beslut fattas av just politikerna, i mitt fall politikernas beslut om att lägga ner ytterligare en skola på orten där jag arbetat resulterat i att jag blev tvungen att söka nytt jobb eftersom min arbetsplats helt enkelt ska läggas ner. Hör skola och kultur ihop? Absolut. För var någonstans är det annars vi formar våra framtida författare, konstnärer, designers, skådespelare och musiker? Påverkar det oss lärare på skolan? Självklart.

Sveriges riksdag

När det kommer till hur kultur och politik hänger ihop funderar jag mycket på vilka beslut som egentligen tas av politikerna när det kommer till kultur, och om det även hänger ihop globalt och inte bara på lokal nivå. Är politikerna synliga i kulturella sammanhang? 

Det finns en hel del studier på hur kultur och politik samverkar på lokal nivå, men desto mindre på hur dessa två samverkar globalt, och jag skulle med hänvisning till detta vilja säga ser olika ut på olika håll i landet, då man lyckats olika bra med samverkan mellan politik och kultur på olika orter. Detta kan till stor del, eller förmodligen mest bero på att den statliga kulturpolitiken i Sverige har ett övergripande ansvar som man har uttryckt i generella målsättningar, men att regioner och kommuner själva har frihet att utforma en konkret politik inom dessa ramar och kulturpolitiken som riksdagen fastslog på 1970-talet har sedan dess förverkligats på olika sätt i olika delar av landet.

I samtliga svenska utredningar framgår dock att staten ska stödja och stimulera kulturverksamheten och inte reglera den, men genom att stödja och stimulera kulturverksamhet främjas gods möjligheter för god samverkan istället för intressekonflikter mellan kultur och politik. 

Kultur kan antingen ses som en verksamhet som omfattar människors hela vardag, vilket sociologer och antropologer gör, är kultur något som påverkar både människors samhälle och deras uppfattningar om samhället medan politik handlar om hur samhället ska organiseras. 

Kultur kan dock även ses som något snävare, en så kallad ”andlig odling” och kategoriseras i finkultur, populärkultur och elitkultur, och det är väl närmast denna synvinkel som ligger till grund för begreppet ”kulturpolitik”. 1959 utnämnde Charles de Gaulle André Mairaux till den första kulturministern i Frankrike, men kulturpolitik har funnits längre än så. 

Rolf Hugosson har i en svensk avhandling i statsvetenskap 3, ägnat sig åt att försöka ringa in vad begreppet kulturpolitik kan tänkas innehålla. “Till vardags”, menar han, har det “något givet, något etablerat och självklart över sig”. Han berättar också om hur man redan på 1700-talet hade en instruction publique som inte bara sysslade med skolundervisning utan också tog hand om “förvaltningen av slott, monument, konstskatter, naturhistoriska museer, bibliotek” mm, och redan på 1800-talet klargjorde historikern Ernest Renan, ledamot av Conseil Supérieur des Beaux Arts (ledande kulturpolitisk institution) att kulturella angelägenheter, som “vetenskap, humaniora och konsterna är en statssak”. Politikerna bör alltså synas i kulturella sammanhang. 

Trots att Sveriges kulturminister Amanda Linds menar att Konsten och kulturen är grundstenar i ett hållbart och demokratiskt samhäll och partierna är överens om att kulturens betydelse för människan och samhället satsas det dock ändå inte mer resurser än 0,84 % av vår statsbudget på kultur. Med tanke på att det i vår grundlag (Regeringsformen § 2) fastställs att den enskildes kulturella välfärd ska vara ett av tre grundläggande mål för den offentliga verksamheten, får vi hoppas att ytterligare samverkan mellan politik och kultur kan leda till att mer resurser läggs på kulturen i samhället och att politiken synliggörs i samband med kulturevenemang och vice versa. För om vi definierar kultur som en verksamhet som omfattar människors hela vardag, vilket sociologer och antropologer gör, är kultur något som påverkar både människors samhälle och deras uppfattningar om samhället, och politik som det som ska styra hur samhället organiseras, så bör kulturen ta betydligt större plats i politiken än vad den gör just nu. 

3 Se Rolf Hugoson: Vad är kulturpolitik? En fråga om retorik. Statsvetenskapliga institutionen, Umeå universitet 2000, ss. 8f.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *