Graffiti: konst eller vandalism?
Debatten om hur man ska se på graffiti är i princip lika gammal som graffitin själv. Rör det sig om meningslöst klotter, eller om en seriös konstform som förtjänar att tas på allvar? Frågan är het, och har alltid varit det, inom kulturvärlden.
Hiphop-kulturen, som växte fram i Bronx under det tidiga 70-talet, bestod ursprungligen av fyra element: rap, DJ-ing, breakdance och graffiti. Med undantag för texterna i rapmusiken, och vissa artisters leverne, har de tre förstnämnda varit relativt okontroversiella. Det sistnämnda elementet, däremot, debatteras ständigt. Inte minst i Stockholm.
Något förenklat kan man säga att när det är en röd majoritet i stadshuset på Kungsholmen öppnas lagliga graffitiväggar, och när styret skiftat stängs de ned. I andra städer, där majoriteten inte skiftar lika ofta som den gör i huvudstaden, kan lagliga graffitiväggar vara tillgängliga under en lång tid. Så är det exempelvis i Norrköping.
Vilka metoder finns för klottersanering?
Många graffitimålningar försvinner snabbt, men i Luleå finns en målning som gjordes för 33 år sedan. En anledning till att så få målningar blir långlivade är helt enkelt att de görs på otillåtna platser, och därför snabbt tas bort. Även när så inte är fallet händer det dock att målningar tas bort, ibland av ren okunskap.
Samtidigt går det inte att komma ifrån att många uppfattar graffiti som störande, och många målningar är rent juridiskt skadegörelse. Den färg som används kan också skada den underliggande ytan. Även om färgen går att få bort kan graffiti alltså ge upphov till skador.
Ett av de bästa sätten att skydda sig mot klotter är att behandla ytan som ska skyddas förebyggande. Då blir det lättare att ta bort färgen senare. Denna metod kallas AGS.