TEXTLAGRET - POLITISKA TEXTER SKRIVA UNDER 10 ÅR

 

Har under ett antal år skrivet både i jobbet och privat ett stort antal texter. jag har valt nu att publicera några av dessa på denna sida. Det är allt från tal hållna i samband med konferenser, utbildningar till debattinlägg och uppsatser. En del av texterna har förlorats digitalt och då har jag valt att skanna in originalen.



Januari 2006

 

VAR ÄR 2000-TALETS SOCIALDEMOKRATISKA REFORMISM?

 

Skrivet 1998 och publicerad i Folkbladet Östgöten

KULTUR OCH POLITIK
FOTOGRAFIER FRÅN ETT ARBETSLIV SOM FLYTT
FOTOGRAFIER FRÅN ETT ARBETSLIV SOM FLYTT - DEL 2
STORLOCKOUTEN 1980
PEDAGOGISKT LEDARSKAP
VÄLFÄRD FÖR ALLA ELLER VÄLSTÅND FÖR FÅ
VOLVO AMAZON - GJO 434 (OCH LITE AUSTIN A30)
ROVER - DEN BRITTISKA DRÖMMEN SOM BLEV KINESISK
ETT LÅNGT LIV
101 BÄSTA LP/CD ALBUM
MUSIKTIPSET 100-TALS PLATTOR DU BEHÖVER
STRATOGEEZER - Ett surfband från Atlanta, USA
USA 2005
GAMLA BUSSCENTRALEN I LINKÖPING
LINKÖPING CA. 1920
EFTERLYSNING
POLITISKA RADIOJINGLAR
TEXTLAGRET Man kände framtidstron i luften
Var är 2000-talets socialdemokratiska reformism
Demokratin behöver nya arenor
26 mil enkronor
Fred Flinta, högeralliansen och arbetsrätten
Östergötland anno 2018
Ett tack till Per-Anders Fogelström
Om historien är det svårt att sia
Diskutera Palmes politiska arv
Framtiden - en möjlighet?
Gå och rösta!
Är arbetare dumma i huvudet?
Varning för den borgerliga kulturpolitiken
Det fackliga kulturarbetet
Tal om kulturens roll
EUROPA - sommar 2007
STOCKHOLMS BILMÄSSA 2006
FOTBOLL
BANDY - snabbast på isen
SKIVBODEN




Är socialdemokratin i kris? Kan partiet komma tillbaka stärkt och med en större del av valmanskåren bakom sig eller är även den svenska socialdemokratin på väg att bli ett 35%igt parti?



Socialdemokratin ute i Europa i övrigt har gått den vägen och tack vare det har också partiet förändrat sin politik i riktning mitten för att kunna söka regeringsdugliga majoriteter. I England innebar Labours minskade tydlighet att partiet hölls borta från regeringsmakten i över två decennier med mycket smärtsamma erfarenheter som bagage när äntligen en förändring skedde och Majors regering förlorade i ett jordskredsval 1997.



Den svenska socialdemokratin är van att regera i underläge och vara i minoritetsregering vilket är fullt möjligt om det borgerliga motståndet är splittrat och i praktiken regeringsodugligt. Men nu är regeringsmakten inne bara frågan om regeringsinnehav utan också vad man vill använda den i förtroende vunna makten till. Här har (s) varit otydliga under det senaste decenniumet.



En orsak till detta är att det har varit en regelbunden växling vid makten vilket har inneburit att det regerande partiet har fått under minst en tredjedel av regeringsperioden fått administrera den förra regeringens politik, därefter har man fått ett år på sig att försöka sätta sin egen politik för att det tredje året fått föra en valkampanj med syfte att få ytterligare en period för sin egen politik. Dessa villkor har gällt alla regeringar oavsett färg men faktumet har drabbat (s) svårare än borgerliga regeringsinnehav.



Det vill säga Carlsson och Persson har tagit väsentligt mer stryk i opinionen än Fälldin och Bildt då borgerlig laissez-faire politik är lättare att föra än socialdemokartisk samhällsförändring.



De korta regeringsperioderna där i och för sig fyraåriga perioder innebär större möjligheter för att genomföra sin politik än treåriga mandatperioder är därför en av orsakerna till socialdemokraternas kris som den manifesterar sig i valskolk och misstro. En andra och minst lika avgörande företeelse är det faktum att Sverige och svensk politik är sig inte själv nog längre. Medlemsskapet i EU är ett skäl till detta där överstatligheten och olika konvergenskrav likriktar politiken och framförallt flyttar påverkan från politiken till marknaden och kapitalets sfär.



Detta behöver inte vara så för ett EU som ett socialdemokratiskt projekt är fullt möjligt men förutsätter relativt starka och entydiga politiska viljeinriktningar från regeringarna i EUs viktigaste länder. Därför borde det idag finnas en reell möjlighet då det är en förkrossande socialistisk majoritet när det gäller regeringsinnehav i Europa för en mer socialt acceptabel politik än tidigare.



Socialdemokratin i Sverige har beskyllts för at vara en förvaltande kraft istället för en förändrande utvecklande samhällsbyggare. Det är närmast generande att få en sådan kritik från den mest reaktionära kraften i svensk politik; moderaterna. Tyvärr finns det tendenser hos socialdemokratin i krisens spår som har just varit förvaltande och har inte kunnat vara annat då det gällt att rädda ekonomin och därmed politiken från marknadens totala kontroll.



Nu är dock perioden av ekonomi i fritt fall och okontrollebar rörelse över. Sverige står som nation relativt väl rustad för att stå emot de påfrestningar som nu följer i lågkonjunkturens spår. Men fortfarande finns dock inte samhällsvisionen utan den är till stor del grundad i tretiotalets vision om folkhemmet.



Folkhemsvisionen är till formen genomförd och till innehåll likaså även om den fick mycket stryk under krisåren, fundamentet finns dock kvar. De brister som finns idag är av ekonomisk fördelningskaraktär som är en följd av en tillfällig krispolitik där arbetarrörelsen var tvungen att ta smärtsamma och orättvisa beslut som drabbade låginkomsttagare, sjuka, arbetslösa kort alla de som är socialdemokratins kärna. Hur ska detta nederlag vändas till hopp om bättre tider och mer rättvisa. Hur skall det vara möjligt att få tillbaka alla de som har lämnat förhoppningsvis om än tillfälligt, partiets politik för soffan eller vänsterpartiets löftespolitik.



Bristen i partiets politik är at det inte finns en helgjuten framtidsvision som den August Palm presenterade för gott och väl 100 år sedan. Den var konkret, den var löftesrik, den var upprorisk och den framförallt fångade människornas tysta missnöje och omvandlade missnöjet till politiks och facklig dådkraft som förändrade en hel nations historia.



Socialdemokratin idag har dock inte denna framtidsvision då det inte finns en helgjuten syn på vad som sker med det postindustriella samhället och vad som följer av politiks konsekvens av skeendet. För har man inte en klar syn på det aktuella skeendet då kan man inte heller se de politiska konsekvenser. I och med detta blir det också omöjligt att formulera en politiks väg som inte bara blir en dagspolitiks lösning när problemen blir akuta eller när det politiska frågorna blir alltför brännande.



För att utveckla en sådan politik (och dessförinnan analys) fodras ett engagemang som går utanpå dagspolitikens sländor och hänsyn. Här ligger frågor om arbetslivets problematik; hur rättvisan ser ut när allt fler arbetar under alltmer av osäkra anställningsförhållanden; här är frågan om hur politiken skall motverka kapitalets makt över demokratin; frågan om den lokala demokratins utövande; integrationens verkliga genomförande, från ord till handling för att nämna några kärnfrågor som har den allra största betydelse för socialdemokratins framtid som samhällsförändrande rörelse.



Ytterst gäller socialdemokratins framtid huruvida partiet lyckas formera den reformismen som rörelse och politiks viljeinriktning inför det nya; det post-industriella samhället.



Lyckas man inte formera detta utan ägnar partiets politik åt att förvalta arvet utan att för den skull utveckla och förändra det som i samhällsbygget inte har hållit måttet; inte lyckas utradera de gamla kvardröjande och de nya framväxande orättvisorna så kommer partiets kris att fördjupas och den idépolitiska krisen att utvecklas till en organisatorisk kris där partiets framtid står skriven likt ett brev i sanden där det riskerar att sköljas bort av minsta dyning.


Copyright(c) 2004
Senast uppdaterad
2008-05-20 19:08