TEXTLAGRET - POLITISKA TEXTER SKRIVA UNDER 10 ÅR

 

Har under ett antal år skrivet både i jobbet och privat ett stort antal texter. jag har valt nu att publicera några av dessa på denna sida. Det är allt från tal hållna i samband med konferenser, utbildningar till debattinlägg och uppsatser. En del av texterna har förlorats digitalt och då har jag valt att skanna in originalen.

 

TAL OM KULTURENS ROLL:

ANVÄND KULTUREN I DET FACKLIGA ARBETET

Tal hållet vid facklig utbildning 2004

KULTUR OCH POLITIK
FOTOGRAFIER FRÅN ETT ARBETSLIV SOM FLYTT
FOTOGRAFIER FRÅN ETT ARBETSLIV SOM FLYTT - DEL 2
STORLOCKOUTEN 1980
PEDAGOGISKT LEDARSKAP
VÄLFÄRD FÖR ALLA ELLER VÄLSTÅND FÖR FÅ
VOLVO AMAZON - GJO 434 (OCH LITE AUSTIN A30)
ROVER - DEN BRITTISKA DRÖMMEN SOM BLEV KINESISK
ETT LÅNGT LIV
101 BÄSTA LP/CD ALBUM
MUSIKTIPSET 100-TALS PLATTOR DU BEHÖVER
STRATOGEEZER - Ett surfband från Atlanta, USA
USA 2005
GAMLA BUSSCENTRALEN I LINKÖPING
LINKÖPING CA. 1920
EFTERLYSNING
POLITISKA RADIOJINGLAR
TEXTLAGRET Man kände framtidstron i luften
Var är 2000-talets socialdemokratiska reformism
Demokratin behöver nya arenor
26 mil enkronor
Fred Flinta, högeralliansen och arbetsrätten
Östergötland anno 2018
Ett tack till Per-Anders Fogelström
Om historien är det svårt att sia
Diskutera Palmes politiska arv
Framtiden - en möjlighet?
Gå och rösta!
Är arbetare dumma i huvudet?
Varning för den borgerliga kulturpolitiken
Det fackliga kulturarbetet
Tal om kulturens roll
EUROPA - sommar 2007
STOCKHOLMS BILMÄSSA 2006
FOTBOLL
BANDY - snabbast på isen
SKIVBODEN


Så länge människan har funnits har hon försökt att utrycka sina tankar, drömmar och vilja på olika kreativa och skapande vis. Grottmänniskorna målade sina bilder av sitt liv. Konstnärer Peter Bruegel d. ä. gjorde gigantiska målningar som skildrade det dagliga livet som det var för de fattiga i Hollands 1500-tal. Albin Amelin använde sin pensel för att skildra arbetarnas liv liksom de unge Josef Kjellgren för alla beskriv bygget av Västerbron i Stockholm eller sjömännens liv i romansviten Smaragden. Moa Martinsson skrev sina romaner som var pionjärinsatser att skildra arbetarkvinnornas liv.



Kulturen och klassamhället
Arbetarrörelsen skildrade orättvisorna och sina drömmar om ett bättre liv i tal, skrift och inte minst i sång. Man gjorde det för att dokumentera, för att propagera och inte minst och kanske framför allt för att förändra.



På kulturens område är klassamhället oerhört tydligt. De som betalar kulturen är löntagarna medan konsumenterna i oproportionerlig storlek är medel- och överklass. De gör det pga. bättre utbildning, bättre sociala villkor och inte minst medfödd vana vid kultur som en viktig del av vardagen.



På kulturens område syns tydligare än någon annanstans kommersialiseringen av samhällslivet. Den kultur som är förankrad i löntagarnas vardag får stå tillbaka för fascistiserade såpor, infantila tv-lekar och ytliga schlagerprogram. Vi får för öppen ridå uppleva hur mobbning och föraktet av svaghet blir TV-underhållning. Gunde Svahn skriker sig genom det totalt ointressanta Bingolotto medan uttagningen till schlager-EM dras ut i det oändliga för att fylla TVs sändningtid.



Bilden av arbetaren i media är oftast lik Lasse Brandebys stökige och jobbige spårvägare eller arbetaren som busen. Arbetaren framställs som en förlorare, en ”loser” att jämföra med de spännande personligheterna som är webbredaktörer, läkare och poliser eller t.o.m. kriminella.



Litteraturen styrs helt av breddlitteraturens snabba förlagsvinster och det är inte arbetarförfattarna som syns på DNs eller SvDs kultursidor. Samtidigt slåss den samhällsengagerade teatern för sin överlevnad i bakvattnet på de glada lustspelens och farsernas hegemoni. Det är inte heller den samhällskritiserande filmen som får de stora produktionsbidragen utan de går i stor utsträckning till den kommersiella och lönsamma film.



Kulturen som fackligt arbetssätt
Kulturen är ett av de starkaste och mest effektiva verktyg som facket har i sin kamp för ett bättre samhälle. Men kulturen kostar också pengar och därför satsar staten stora pengar i budgeten på kultur. 2004 satsades 5.2 miljarder kronor på kulturområdet av dessa gick i riktat bidrag 8 miljoner till kultur i arbetslivet. Alltså 8 av 5200 miljoner till löntagarna som faktiskt är de som betalar mest till kulturen över skattsedeln. Det betyder att en och halv tusendel av kulturens medel går till arbetsplatserna.



LO-medlemmarna använder av sin disponibla inkomst 5 % till kultur. Vi kan alltså se att kulturen på arbetsplatserna där den borde möta löntagarna får försvinnande lite medel och att LO-medlemmarna är inte stora kulturförbrukare visar uppgifterna från SCB.



Använd kulturen som ett fackligt verktyg. Skildra verkligheten i ord, teater, bild och musik. Använd medlemmarnas kreativa initiativ. Befrukta det fackliga arbetet med hjälp av kulturarbetare och få en bättre och mer levande facklig verksamhet. Vad vi behöver är en kultur i ”blåställ”. En kulturverksamhet som utgår ifrån arbetslivets villkor och förmår att skildra och påverka samma verklighet.



Kulturen kan med överlägsenhet förklara svåra eller svårbegripliga samband på ett slående sätt. LO har använt sig av teater i 100.000-projektet för att levandegöra politikens roll och möjligheterna att påverka politiken. Skådespelarna Roland Jansson och Ewa Carlsson skrev pjäsen Sleven och har spelat per än 80 orter/arbetsplatser och för 10.000 människor de senaste åren. Den har fått igång politiska samtal och inte minst en politisk organisering i nya fackliga (s)-föreningar. Det hade vi aldrig lyckats med om vi skickat ut en ombudsman från LO eller en riksdagspolitiker.



Kulturen kan göra det svåra så mycket enklare att förstå. Kulturen kan också samla och mobilisera. Ett lysande exempel på detta är Robert Nybergs vykort som har helt förändrat bilden av kommunalarnas arbete. Jag vill påstå att utan Nyberg vykort så hade sammanhållningen inom Kommunal varit väsentligt mindre och stödet för kommunalarnas rätt till högre lön och bättre villkor varit svagare än det är idag.



Kulturen som en viktig del i rehabilitering och arbetet mot ohälsa är lika viktigt som effektivt. När Metallklubben på Samhall i Säter sökte och fick 30.000 kronor från Kulturrådet för ett KIA-projekt så blev resultatet av projektet att sjuktalen dramatiskt minskade. Vad man gjorde var att med hjälp av kulturarbetare och medlemmarnas slumrande kreativitet skapade en helt annan känsla på arbetsplatsen som fick så slående resultat. Motivationen ökade, sammanhållningen blev starkare och rehabiliteringen förbättrades väsentligt. Modellen har nu tagits över av Samhall i Dalarna.

 

Vad som förvånar är att det är så svårt att sprida modellen utanför Dalarna. Är den för enkel eller?

Kulturen är en facklig kärnfråga vill jag påstå. För varför ska facket inte använda alla möjliga medel för att förbättra medlemmarnas villkor. Kulturen är opinionsbildning men också utvecklande av människors dolda gåvor och talanger. Arbetarförfattarna från för 50 år sedan till idag har och spelar en enorm roll för klassens självbild. Musiken där allt från arbetargrabben Jerry Williams som för evigt är rörmokarlärlingen till Dogge i Latin Kings blir förebilder eller när Lena Endre och Maria Lundquist sjunger på Trots-CD.n blir de på sitt sätt skildrare av arbetarklassen.



Fenomenet Bruce Springsteens och hans musik har inneburit att den amerikanska rockmusik tagit steget tillbaka till verkligheten då det Springsteen skildrar är just ”redneck society”. Det vill säga den amerikanska arbetarklassens liv och villkor. Det är en socialrealism utan pekpinnar. Jag tror att vi i Sverige inte förstått den enorma betydelse Springsteen har haft för att åter ”skita” amerikansk rock och populärmusik och åter få den i ”blåställ”. En utveckling som stödjer sig på den folkliga musiken i det amerikanska kulturarvet.



När våra fackliga kamrater inte ser möjligheten med kultur så gör de sig själva en otjänst. Men inte bara det de gör sina egna medlemmar en björntjänst och tar inte sitt ansvar för klassens odling. För en okunnig arbetare är ett lätt offer för andra krafter. Kulturen är egentligen frågan om yttrandefrihet, vår historia, rätten till språket och folkbildning. Allt detta är själva essens av fackligt arbete – drömmen om ett rättvist samhälle.



Avslutning
Så länge människan har funnits har hon försökt att utrycka sina tankar, drömmar och vilja på olika kreativa och skapande vis.



Läsandet minskar idag bland LOs medlemmar. Överhuvud är deltagandet i kulturutbudet från LOs medlemmar lägre än hos TCO och SACO-medlemmar. Detta kan bara motverkas med ökad fackligt kulturarbete där engagemanget i kulturarbetet och ökat kulturpolitiskt engagemang från LO och dess förbund. Det är på arbetsplatserna som slaget om kulturen står. Engagerar sig inte facket så är det ingen annan som gör det.



Kulturen kostar 5, 2 miljarder per år av dessa går endast 8 miljoner direkt till arbetsplatserna. Ska vi kunna öka den 1,5 promillen av kulturmedlen krävs att vi ett ökat engagemang från facket. Ingen annan gör det oss utan det är vårt, ditt och mitt ansvar. Det är ett fackligt ansvar.


 

 

Copyright(c) 2004