TEXTLAGRET - POLITISKA TEXTER SKRIVA UNDER 10 ÅR

 

Har under ett antal år skrivet både i jobbet och privat ett stort antal texter. jag har valt nu att publicera några av dessa på denna sida. Det är allt från tal hållna i samband med konferenser, utbildningar till debattinlägg och uppsatser. En del av texterna har förlorats digitalt och då har jag valt att skanna in originalen.



Januari 2006

 

GÅ OCH RÖSTA!

 

Publicerad den 13 september 1998 i Folkbladet Östgöten 

KULTUR OCH POLITIK
FOTOGRAFIER FRÅN ETT ARBETSLIV SOM FLYTT
FOTOGRAFIER FRÅN ETT ARBETSLIV SOM FLYTT - DEL 2
STORLOCKOUTEN 1980
PEDAGOGISKT LEDARSKAP
VÄLFÄRD FÖR ALLA ELLER VÄLSTÅND FÖR FÅ
VOLVO AMAZON - GJO 434 (OCH LITE AUSTIN A30)
ROVER - DEN BRITTISKA DRÖMMEN SOM BLEV KINESISK
ETT LÅNGT LIV
101 BÄSTA LP/CD ALBUM
MUSIKTIPSET 100-TALS PLATTOR DU BEHÖVER
STRATOGEEZER - Ett surfband från Atlanta, USA
USA 2005
GAMLA BUSSCENTRALEN I LINKÖPING
LINKÖPING CA. 1920
EFTERLYSNING
POLITISKA RADIOJINGLAR
TEXTLAGRET Man kände framtidstron i luften
Var är 2000-talets socialdemokratiska reformism
Demokratin behöver nya arenor
26 mil enkronor
Fred Flinta, högeralliansen och arbetsrätten
Östergötland anno 2018
Ett tack till Per-Anders Fogelström
Om historien är det svårt att sia
Diskutera Palmes politiska arv
Framtiden - en möjlighet?
Gå och rösta!
Är arbetare dumma i huvudet?
Varning för den borgerliga kulturpolitiken
Det fackliga kulturarbetet
Tal om kulturens roll
EUROPA - sommar 2007
STOCKHOLMS BILMÄSSA 2006
FOTBOLL
BANDY - snabbast på isen
SKIVBODEN




Vid förra sekelskiftet var det bara 10 procent av de vuxna svenskarna som hade rätt att delta i den politiska processen, d.v.s. rösta eller kandidera till olika valda församlingar.



Rösträtten var ett privilegium för eliten och den rika överklassen och därmed ouppnåeligt för de övriga 90 procent av befolkningen. Det var därför en av de viktigaste frågorna för den unga arbetarrörelsen att kämpa för allmän och lika rösträtt. Det är heller ingen överdrift att påstå att i denna kamp var överklassens motstånd lika starkt som arbetarrörelsens målmedvetenhet att vinna sina rättigheter.



När min mormor föddes för drygt hundra år sedan så föddes hon till en värld där husbon, fabriksägaren, grosshandlaren, skolläraren och prästen var de som bestämde medan övriga fick finna sig att vara maktlösa. August Palm, den förste och kanske främste socialdemokratiske agitatorn beskrev arbetarens verklighet som:



Vi hafva frihet, säga några, men i socialt hänseende är det dåligt bestäldt med friheten, ty som hvar och en vet, är det penningpungen, som här spelar en roll, hvilken den icke borde. (….) En rik man har genom sin större valrätt tillfälle att göra sig lifvet mera behagligt och sitt välstånd mera betryggadt genom lagstiftning, under det den fattige, hvilken ju har större fodran på att blifva hörd och hulpen, derigenom icke kan få sina förhållanden förbättrade såsom den rike, hvilket ju är en stor orätt och, skulle man tycka, precis det omvända af, hvad sundt förnuft fodrade.



För de mest fattiga, för dem, som hafva sett sig nödsakade att söka hjälp fattigvården, finns ingen rätt alls, de ställas i fullkomlig jemnbred med de största förbrytare. Detta är orättfärdigt, och därför fodrar Socialdemokratien: Allmän lika och direkt rösträtt, hemlig röstafgifning för enhvar medlem af staten, både män och kvinnor, från fylda 21 år, till alla stats- och kommunalinstitutioner.” (Hvad fodrar Socialdemokraterna? 1885)



När min mor fyllde två så blev hon den förste i familjen som i redan barnaår blev en fullständig medborgare. Det har förflutit inte mer än 77 år sedan 1921, d.v.s. endast en människas livslängd är vad som skiljer full medborgarrätt från dess antipod. Det är också frukterna av rösträtten och det fulla medborgarvärdet som har möjliggjort samhällets förändring från ett kallt och hänsynslöst klassamhälle där människovärdet räknades endast i kronor och ören till världens mest jämlika samhälle.



Inför årets val har det varnats för att det kanske tredje största partiet blir soffliggarpartiet. Att detta apatin och liknöjdhetens "parti" skulle kunna få upp till 20 procent av valmanskåren skrämmer mig. Varningarna innebär att var femte vuxen människa kan tänka sig att inte ta vara på sin demokratiska rättighet att utse sina representanter med hjälp av ”allmän lika och direkt rösträtt, hemlig röstafgifning för enhvar medlem af staten, både män och kvinnor, från fylda 21 år, till alla stats- och kommunalinstitutioner” för att citera Mäster Palm.



Om så sker är det inte bara ett nederlag för demokratin, det är också ett hot mot demokratins trovärdighet för den som struntar i sin rösträtt är ofta den som hårdast kritiserar politiken innehåll och påstår sig inte kunna påverka. Och det är sant, för hur ska de kunna det när de inte deltar utan stannar hemma och inte bryr sig.



De flesta röstskolkare finns på den vänstra sidan av politiken. När de röstar med fötterna drabbar det framför allt socialdemokraterna vilken kan betyda att en sådan liknöjdhetens och missnöjets handling blir en bumerang; man släpper fram en ny högerregering istället för att vrida politiken åt vänster som man säger sig vilja göra. Så skedde i valet 1991 då LO-folket i alltför stor omfattning visade sitt missnöje genom att inte rösta med känt resultat.



De missnöjda önskade inte högerpolitik, men med sitt röstskolkande lotsade de fram Sveriges första högerregering sedan Arvid Lindmans dagar.



Så gode läsare; hur missnöjd du än är; hur osäker du än känner dig gå i alla fall och rösta för det är både din rätt och banne mig borde kännas som din skyldighet! Glöm inte Mäster Palms ord och hans generations kamp för demokratin utan låt oss ses i vallokalerna den 20 september 1998!

Copyright(c) 2004
Senast uppdaterad
2008-05-20 19:09