TEXTLAGRET - POLITISKA TEXTER SKRIVA UNDER 10 ÅR

 

Har under ett antal år skrivet både i jobbet och privat ett stort antal texter. jag har valt nu att publicera några av dessa på denna sida. Det är allt från tal hållna i samband med konferenser, utbildningar till debattinlägg och uppsatser. En del av texterna har förlorats digitalt och då har jag valt att skanna in originalen.



Januari 2006

FRAMTIDEN - EN MÖJLIGHET?

 

Skrevs tillsammans med Jan Hillman 1999 och publicerades i ABFs Fönstret

KULTUR OCH POLITIK
FOTOGRAFIER FRÅN ETT ARBETSLIV SOM FLYTT
FOTOGRAFIER FRÅN ETT ARBETSLIV SOM FLYTT - DEL 2
STORLOCKOUTEN 1980
PEDAGOGISKT LEDARSKAP
VÄLFÄRD FÖR ALLA ELLER VÄLSTÅND FÖR FÅ
VOLVO AMAZON - GJO 434 (OCH LITE AUSTIN A30)
ROVER - DEN BRITTISKA DRÖMMEN SOM BLEV KINESISK
ETT LÅNGT LIV
101 BÄSTA LP/CD ALBUM
MUSIKTIPSET 100-TALS PLATTOR DU BEHÖVER
STRATOGEEZER - Ett surfband från Atlanta, USA
USA 2005
GAMLA BUSSCENTRALEN I LINKÖPING
LINKÖPING CA. 1920
EFTERLYSNING
POLITISKA RADIOJINGLAR
TEXTLAGRET Man kände framtidstron i luften
Var är 2000-talets socialdemokratiska reformism
Demokratin behöver nya arenor
26 mil enkronor
Fred Flinta, högeralliansen och arbetsrätten
Östergötland anno 2018
Ett tack till Per-Anders Fogelström
Om historien är det svårt att sia
Diskutera Palmes politiska arv
Framtiden - en möjlighet?
Gå och rösta!
Är arbetare dumma i huvudet?
Varning för den borgerliga kulturpolitiken
Det fackliga kulturarbetet
Tal om kulturens roll
EUROPA - sommar 2007
STOCKHOLMS BILMÄSSA 2006
FOTBOLL
BANDY - snabbast på isen
SKIVBODEN



En vidunderligt vacker sommardag 1999 sittandes i en eka på sjön Övergivaren utanför Rejmyre; en samtal om framtiden utifrån samtiden. Vi är två aktiva inom arbetarrörelsen arbetande inom olika grenar men med ett gemensamt intresse av folkbildning och demokrati. Vårt samtal denna ljuvliga svenska sommardag kom att resultera i en tanke om att vi borde börja offentligt samtala om framtiden allmänhet och arbetarrörelsens framtid i synnerhet.



Det finns en räddhågsenhet från arbetarrörelsens organisationer att diskutera demokratin och arbetarrörelsen uppgifter. Detta manifesterar sig på olika sätt och plan som den ledarkris som arbetarrörelsen (men som även finns inom hela partiväsendet) genomgår där kritiken inom socialdemokratin är ett exempel. Ett annat är att vi beskriver alltför mycket idag vad som är politiskt möjligt inte vad som är önskvärt! Vad vi upplever är hur ekonomismen styr politiken och bristen på samhällsvision är ett allt mer växande politiskt problem inom rörelsen. Eller är det så att våra visioner inte är de samma som människornas uppfattning om hur man vill att framtidens rättvisa samhälle skall vara organiserat?



Har ”kärringa Karlsson på svalen” visioner? Vad vill Kalle på fabriken med sitt liv och samhället i framtiden? Hur ser Muhammed och Nesib på framtiden i sitt nyha land. Är det så att arbetarrörelsen har kommit i otakt och därmed blivit en rörelsen som varken vet vad den vill eller kommer ihåg vad dess mål vad från början?



Den förste store social-demokratiske agitatorn August Palm beskrev sin samhällsvision på detta slagkraftiga sätt:


Vi skola nämna fordringarna och kunna göra det med glädje, emedan vi äro öfvertygade om, att ingen rättänkande man och qvinna på denna grund skall vända sig ifrån oss: friheten, jemnlikhet och frid emellan nationerna, kunskap och upplysning lika tillgänglig för alla, ett rättfärdigt och förståndigt ordnande af samhällets medlemmarnas arbete under deras egen ledning, vidare att staten, samhället, drager försorg om sina gamla, sjuka eller i öfrigt till skada komna medlemmar. Dessa äro de väsentligaste af våra fordringar, och säkert skola icke många ense dem obilliga.”



Vi tror att det kan vara värt att fundera på vad Palm egentligen säger; vilka hans visioner var och hur det kunde vara möjligt att till stora delar förverkliga dem (även om mycket är kvar)? En förklaring var nog att den fångade människornas innersta drömmar vid den rätta tidpunkten och gav en strimma av framtidstro i ett mörker av förtryck, förnedring och fattigdom.



Socialdemokratin skriver i sin portalparagraf att människans okränkbarhet är nyckeln för partiets verksamhet. Detta är också nyckeln till demokratin där inte egoism eller bevakande av särintressen får hindra en fördjupad och utvecklad demokrati utifrån och med individens rättigheter och möjligheter. Den politiska Arbetarekommunen, den folkbildande ABF-avdelningen eller den fackliga förbundsavdelningen kan och drabbas av samma sjuka ; prestige, trångsynt egoism och revirbevakande. Här är också ett av de stora hoten mot en samhällsutveckling i en demokratisk förnyelse.



Lyhördhet om vad människorna själva vill göra är det centrala, inte vad som är möjligt ur ett ekonomistiskt perspektiv eller ur en given organisations intresse.

Grekerna samlades på torget – fransmännen kastade adeln på historiens soptipp är exempel som skulle kunna vara exempel på demokratiskt hantverk. Men de har gemensamt att individens okränkbarhet kom i båda fallen på undantag. Det var inte uttryck för demokrati då 10.000 greker samlade på torget då det var de mest högljudda var det som styrde mest. (Att sedan slavarna inte hade någon rätt är också ett faktum.)



När fransmännens inte längre accepterade adelns förtryck och misskötsel av samhället så ledde det till ett nytt förtryck och en ny diktatur fast med andra förtecken.



Det finns ett ifrågasättande av demokratin som kommer ur okunskap om vilka alternativen är. För vad kommer istället? Vi menar att alternativen är skrämmande nog: diktatur eller anarki då vi i varje fall inte kan hitta några andra alternativ.
Så med det som bakgrund kan man undra om det inte är så att formerna för utövandet av demokrati är en av kärnfrågorna alltså inte demokratin i sig?


Det pågår en gigantisk pedagogiskt experiment som skall resultera en reformering av svensk vuxenutbildning. Under betäckning kunskapslyftet sker en snabb omstöpning av vuxnas förutsättningar att kunna delta i vuxenutbildning.


I dess bästa stunder sker det en utveckling hos individen. Tidigare erfarenheter som innebar att skolan och livet hade gett den felaktiga uppfattningen att han eller hon inte duger, inte kan , är obildad och inte klarar det han eller hon har viljat klara. Nu i just de bästa stunderna istället få en bekräftelse att man klarar sin utbildning inom Kunskaps-lyftet innebär också att en ny människa släpps fram som vågar att ställa krav på utbildningen, arbetet och till slut även samhället vilket betyder att demokratin har stärks.



Kunskapslyftet har skapat ett behov av demokratiutveckling då bättre utbildade (OBS inte utbildningen i sig utan utbildningen som företeelse och bekräftelse på att vara bra nog) människor kommer ofelbart och med tiden kräva större inflytande över sin tid och sitt arbete. Vi kan konstatera också att förändringarna i arbetslivet också kräver mer engagemang, arbete i grupper, större självständighet och mer av kommunikation, samarbete och samtal.



Detta innebär att demokratiskt fostran blir allt viktigare som en följd av vuxenutbildningsreformen. Det kommer att behövas ett DEMOKRATIBILDNINGSLYFT!

Idag är folkbildningen i bästa fall otydlig för att vara tydlig!!



När människor möts, samtalar och skapar verksamhet så innebär det att demokratin stärks. Utvecklingen under de goda åren var ibland välmenande som när vi organiserade och kommunaliserade exempelvis delar av idrotten (genom ekonomisk styrning), eller när staten villkorade statsbidraget till folkbildnings-organisationerna. Frågan är: vem spelar spontanfotboll på ängen idag eller vem går till ABF och registrerar sin studiecirkel?



Vi menar att ett av de största hoten mot demokratin är att vi har i all välmening tagit av människor deras egen kreativitet genom bidragssystem med styrande villkor eller regelverk som är omöjliga att ta sig igenom.



Behovet att gå vidare med den tanke som låg i grunden för Kunskapslyftet; dvs. rättvisetanken som den uttrycktes i regeringspropositionen 1996; rättvisetanken och dess nära släktskap med demokratin. Ty det finns ingen demokrati utan rättvisa, och när människor upplever samhället och samhällsutvecklingen orättvis så betyder det också att demokratin kommer i kris. Tiden före krisen (dvs. före 1991) var exempelvis valdeltagandet det högsta i världen och arbetslöshet ett marginellt problem.



Det var närmast ett statiskt begrepp och det var naturligt då sysselsättningen var näst intill 100-procentig. Demokratin är i kris och behovet att stimulera människornas kreativitet är viktigare än någonsin. Samtidigt är kunskapen hur man gör är mindre spridd än på årtionden. Här finns därför det naturliga behovet av bildning i massomfattning för att de många människorna på arbetsplatserna och i bostadsområdena runt hela Sverige skall kunna återta förlorat inflytande.



En viktig politiskt åtgärd skulle vara att om det inte går avtalsvägen att lagstifta om allas rätt till kompetensutveckling och rätten och möjligheten att delta i studieverksamhet efter eget huvud och intresse. En bildningsrätt helt enkelt som skulle vara en demokratisk reform av stort värde inte bara för demokratin utan minst lika mycket för individens förmåga att delta i demokratin som samhällsprocess.



Vi menar att varningssignalerna med sjunkande valdeltagande, växande antidemokratiska krafter, ökad passivisering och marginalisering av allt större grupper av människor gör det nödvändigt att politiskt ge förutsättningar för en annorlunda och bättre samhällsutveckling.



Får däremot utvecklingen som sker nu fortsätta är risken stor att det mesta av det vi har vunnit under det tjugonde seklet snabbt förloras under inledningen av det nya tusentalet. Om inte vi vågar ta besluten som förverkligar förutsättningarna för det önskvärda blir det bara det möjliga ur ett ekonomistiskt perspektiv som blir verklighet. Vilket Gud förbjude!


Copyright(c) 2004
Senast uppdaterad
2008-05-20 19:09